varför är det så himla svårt att veta vad man ska 'bli när man är stor'? känns så jävla orättvist när nästan alla man känner pluggar och 'bli någonting'. och jag blir helt vemodig och deppig. och allt jag gör känns bara så himla patetiskt. och vad jag vill göra just nu? hoppa från en bro och försvinna in i ingentinget.
jag gillar inte mig själv alls längre. inte ens lite.
och jag känner mig ännu dummare för jag går och tycker synd om mig själv och inte bara tar tag i saker.
/M
